Vart tog jag vägen ....?

Av en slump kikade jag in på min egna blogg och undrade vad hände ... vart tog inspirationen vägen, orden, tankarna ... Jo, de försvann i alla vardagsbestyr. Jobb, familj, barn, dagis, träning, möten, trädgård ... you name it.

Ganska trist att inspirationen försvann men så är det väl ibland. Testar att göra ett inlägg och ser om kanske det börjar pirra i fingrarna igen. Kanske - vem vet?

Mina dagar rullar på. Lilla E har fyllt 2 år och är finare än någonsin. Stora A frågade mig häromdagen "Mamma, ÄR det sommar nu? ÄR jag 5 år då" Snart min älskling är du 5 år.

Det är så fantastiskt att se barns vilja att bli stora och ta sig fram i livet. De ger minsann inte upp i första taget. Det spelar ingen roll hur många gånger de ramlar när de lär sig gå ... de kämpar upp igen och försöker ta ett nytt steg innan de faller igen och igen och igen .... vi vuxna behöver ibland den där viljekraften som små barn har, vi ger så lätt upp.

Kanske syns vi snart igen - som sagt - vem vet!
Kram