Vardagslunk

Då var snart denna dagen också slut. Tiden bara rusar iväg.

Vi har nu varit på inskolningen på dagis i två dagar. Jag har varit med lillprinsen hela tiden. Han var sååå blyg igår när vi kom dit. Han satt som ett litet plåster runt mina ben. Men efter en stund gick det bättre.
Idag var han också väldigt blyg i början men efter ett tag gick han iväg själv med "fröken" och grejade med bilar.
Min underbara lilla kille. Jag hoppas att han kommer att trivas på sitt nya dagis.

Den här förskolan är mycket, mycket större än den han gick på tidigare och det är en omställning inte bara för honom utan även för mig. Den här personliga och mysiga känslar finns inte på samma sätt som där han gick tidigare. Men det blir säkert bra här med.
Det är många barn från vårt område som går på samma avdelning och det känns bra.

Lilla skruttan har varit mestadels glad. Hon har dock haft väldigt ont i magen på eftermiddagen och kvällen. Jag fick en timme "ledigt" och stack iväg för att handla och kika lite växter till slänten. När jag precis satt mig i bilen för att åka hem fick jag ett sms från mannen som skriver "jag behöver hjälp, kommer du hem snart". Det var bara att rikta färden direkt hem men när jag kom innanför dörren hade skruttan somnat i famnen.

Nu ska jag ta och surfa runt bland trädgårdssidor för att finna inspiration och idéer till min slänt.