söndag 3 maj 2009

Aj vad det gör ont!

I fredagskväll var vi tvungna att avliva vår älskade katt Ceasar (Zarackis Bo). Han var en Helig Birma och en helt fantastiskt go katt!

Allt gick superfort. Efter att vi ätit middag ute och höll på att plocka in upptäckte jag att Ceasar satt lutad mot väggen och att han bakdel bara "hängde" ut från sidan. Jag förstod med en gång att något var fel så det vara bara att lägga ned honom försiktigt i den lilla buren och bege oss ner till Blå Stjärnan.

Enligt veterinären var han totalt förlamad i bakdelen och han hade ingen känsel i tassar eller trampdynor. Troligtvis berodde det på en propp (trombos, tror jag det hette). Det är tydligen väldigt vanligt att katter kan ha ett medfött hjärtfel och att de kan få proppar som resulterar i förlamning av bakben. Enda alternativet var att låta honom somna in och komma till katthimlen.

Usch ... vi saknar dig så ... vår älskade kissekatt! Du kommer alltid att finnas i vårt minne!

4 kommentarer:

Anonym sa...

Vi saknar honom,så.
Kramar från Orust

Anonym sa...

Ja, nu har han det nog jätte skönt springa omkring i sin katthimmel.
Han var den mysigaste kisse som jag känt.
Kramar från Helgered

Anonym sa...

Min 7åriga ocicat fick oxå somna in efter veterinär besöket. När jag kom hem från jobbet så mötte han inte mig vid dörren som han brukar göra utan jamade i vardagsrummet. När jag klappade honom kände jag att han var kall om bakbenen och kunde inte stå när jag lyfte honom. Han hade nog jätte ont. Jag tror han leker och sover bredvid min lillebror i himlen nu. Jag älskar och saknar båda väldigt mycket.

Jejje ♥ sa...

Usch vad tråkigt. De älskade små missarna. Nu kanske de leker tillsammans i katthimlen.